BRUNO & LAVA

och ju mer man har att göra desto mindre ont gör det... Bra att hålla igång alltså... Men det går inte en timme utan att jag tänker på min primadonna, så underbar på många sätt! Jag tänker att jag inget kunde göra egentligen, trafiken är farlig för utekatter och det vet jag, risken för att de ska förolyckas är stor och jag vet det... Men det gör inte saknaden mindre och smärtan i bröstet svagare... Jag väntar fortfarande på att hon ska komma och skrapa på dörren, bita mig i fötterna och sova i min säng, men jag inser att det inte kommer hända och då gör det så ont... i hela mig!

Bruno däremot är pigg och glad, vaknar varje natt runt halv fyra och det är stört omöjligt att få sova... Han ska bara ha mat och när han fått det så får man somna om. Sen när man själv ska stiga upp vid tex sjutiden då orkar han knappt öppna ögonen! Detta inser jag måste brytas, men just nu har jag varken ork eller kraft till det... måste låta allt som hänt få sjunka in först!

Till helgen bär det av till liseberg, det ska bli skoj... Jag hoppas att jag har blivit av med mitt illamående som jag haft sen vi hittade Tingeling (min kropps reaktion på saker som är jobbiga)! Det har lättat så att jag iaf kan äta hyfsat... Det blir dock jobbigt att åka karusell med det... och åka karusell vill jag!!

Idag fyller bror år... Grattis till honom!

Susanne