BRUNO & LAVA

Ni höll inte alla tassar och tår...??

Jävla skitmatch helt enkelt... jag såg första sen så ägnade jag ena ögat åt datorn och andra halvt om halvt på matchen... BLÄ! Det är så tråkigt när det blir såhär...

Imorgon bär det av till Cin och Curt, här ska badas vedeldad balja... Det ska bli så härligt... Givetvis även jättemysigt att få träffa min älskade vän Johan igen... Han bor allt för långt bort!

Bruno är numera ute i lina, han gillar väl det sådär men inser nog att det är hans enda chans att få vara ute... Han brukar sitta och kika lite, jaga flugor och så sitter han hos Tingeling... ungefär som om han vaktar henne! Det berör...

Nu säng...

Susanne

ja tassar och klor också förstås...

Sverige måste klara av ryssarna och det gör de ju, eller hur?!

Snart gäller det....

En hel lördag på Liseberg... Det bättrar på humöret!

Susanne

igår... Den är nu delad i minre bitar! Han är väldigt duktig på att dissikera saker... jättekul att köpa nya grejer till honom!
Men han tycker de är otroligt roliga så länge de varar!
Måste köpa fler...

Idag regnar det ute och såklart framkallar det minnen, Tingeling hatade regn... då var det bättre att ligga i mattes säng och sova bort dagen... Tyvärr gör hon ju inte det idag... Bruno vill inte gå ut han heller, men han vill inte heller ligga i mattes säng coh sova, han vill bara busa!

Nu ska jag vila en stund, sen väntar studentfirande och jobb inatt...

Susanne

och ju mer man har att göra desto mindre ont gör det... Bra att hålla igång alltså... Men det går inte en timme utan att jag tänker på min primadonna, så underbar på många sätt! Jag tänker att jag inget kunde göra egentligen, trafiken är farlig för utekatter och det vet jag, risken för att de ska förolyckas är stor och jag vet det... Men det gör inte saknaden mindre och smärtan i bröstet svagare... Jag väntar fortfarande på att hon ska komma och skrapa på dörren, bita mig i fötterna och sova i min säng, men jag inser att det inte kommer hända och då gör det så ont... i hela mig!

Bruno däremot är pigg och glad, vaknar varje natt runt halv fyra och det är stört omöjligt att få sova... Han ska bara ha mat och när han fått det så får man somna om. Sen när man själv ska stiga upp vid tex sjutiden då orkar han knappt öppna ögonen! Detta inser jag måste brytas, men just nu har jag varken ork eller kraft till det... måste låta allt som hänt få sjunka in först!

Till helgen bär det av till liseberg, det ska bli skoj... Jag hoppas att jag har blivit av med mitt illamående som jag haft sen vi hittade Tingeling (min kropps reaktion på saker som är jobbiga)! Det har lättat så att jag iaf kan äta hyfsat... Det blir dock jobbigt att åka karusell med det... och åka karusell vill jag!!

Idag fyller bror år... Grattis till honom!

Susanne

Det här är maj förra året när vädret var som bäst och Tingeling älskade när sommaren kom... Hon var alltigenom en utekatt som älskade att jaga möss och fåglar! Vi har aldrig kunnat hålla henne inne mer än max fyra dagar, hon klättrade på väggarna, och då menar jag klättra! Jag kommer alltid förknippa skatornas skrikande med henne, de retade henne dag ut och dag in... Ibland räckte det med att jag öppnade dörren när de skrek som värst för att hon skulle komma som ett skott! De var verkligen elaka mot henne... Jag är glad att vi hittade henne innan de hade gått på henne igår, det hade gjort ont att se! Nu var hon fortfarande så fin, lika mycket skräp i pälsen som vanligt... Hon fattas mig, hon fattas oss...

Har haft så svårt att sova inatt, legat och tänkt på min primadonna som numera vilar i trädgården... Det stället där hon älskade att vara mest.... Vi begravde henne så fint, hon var så söt fortfarande! Nu ligger det en sten där tillsammans med rosa rosor! Tingeling kommer alltid att finnas med mig i mitt hjärta, en så speciell katt för både mig och Magnus! Tårarna rinner allt jämt och jag undrar om det inte finns ett stopp på dem...

Susanne

är borta...

Hon har blivit påkörd... det är hemskt...

Därav inte utekatter, jag vet...

Vi är så ledsena...